Frigg Dagbok Arkiv Förra Nästa Graviditetsdagbok Gästbok Kontakt (ta bort _ så kommer mailet fram) Vem är vem Favoriter Dagbok på nätet Dagbok direkt

08/12/2003 Hysterisk vecka Måndagen och tisdagen må vara hänt. De var bara vanliga dagar. Något kryddade av Tyr som stökade runt i huvudet på mig. Onsdagen och torsdagen var jag på rygginstitutet och avslutade min kurs där. Uppföljning med konditionstest (samma kondis som när kursen i somras avslutades - trots att jag hade infektion i kroppen), fysisk undersökning (diskbråcket blir mer och mer ett minne och mindre och mindre en realitet!) och utvägning (jag väger nu precis lika mycket som när jag blev gravid för fem år sedan). 'OK!'-stämpeln i pannan och sedan ner på jobbet där jag skulle packa om. På torsdagens eftermiddag åkte jag hem till Tyr. Tyr är... Han är lik mig. Hans sätt att tänka liknar mitt, hans klarsyn och rättframhet liknar mitt. Dessutom 'skrämmer' han mig på samma sätt som jag skrämt så många andra - skrämmer genom att se och förstå. Tyr är dessutom en pudding. =) Vi pratade, pratade, pratade och sedan pratade vi lite till. Natten kom dock - denna torsdag likt alla andra torsdagar... Sov gjorde jag fläckvis. Dock fick jag gå upp och tömma huvudet på snor några gånger. Det är jobbigt att inte sova hemma när kroppen inte är riktigt överens med mig. Men jag vaknade i alla fall hyffsat utvilad. Dagen gick åt till att bara stilla finnas till, promenad, fotografering, spelandet av spel och mer samtal. Fredagskvällen ägnade jag mig åt att brottas med gud. Det hela började egentligen för nästan ett år sedan när jag lärde känna Tiwaz. Tiwaz är en människa som sprudlar av energi, insikter, kärlek och självdestruktivitet. Jag ser mig själv i honom - även om han är som en karikatyr av mig. Så mycket mer energisk, så mycket mer självdestruktiv... Jag mötte Tiwaz och såg likheterna, såg att jag var som han - och insåg att jag inte ville vara det. Att jag inte ville gräva så djupt ner i min självdestruktivitet som han gör. Jag såg - och sedan blundade jag. Nu är jag dock redo att se igen. Så gud sände Tyr till mig för att förmå mig att återigen öppna ögonen, för att visa mig på alternativ. Jag har dock ingen större längtan att gå igenom den smärta det innebär att se mig själv, att se och börja förändra mig. Alltså slogs jag med gud. Ångest med medföljande hjärtklappning, andningsoregelbundenhet och svettningar och beslutet var jobbigt. Men jag fattade det. Jag bestämde mig för att börja gå den där vägen som leder mig rätt in i de mörkaste delarna av mitt själv. När beslutet var fattat var hela mitt system inställt på strid. Pulsen var hög och jag kunde inte hitta in i mig själv. Kunde inte varva ner, kunde inte finna någon form av ro. Lånade av Tyrs trygghet och i hans ro fann jag stillhet nog att kunna somna. På lördagen packade jag ihop mig och begav mig till Göteborg där jag skulle övervara arbetsrelaterade seminarier. Att träffa kollegor från hela landet var kul, att träffa ledningen från Englad var delat - en del är jättetrevliga och de övriga försökte jag undvika att prata med... Kvällen tillbringade jag på Dubliners och helgens höjdpunkt var nog ändå när en mycket vacker kvinna försiktigt stöter på mig... Det kändes gott för egot. Ikväll ska jag gå på mitt första ACoA-möte. Jag har lovat mig själv att faktiskt ge detta en chans. En chans betyder minst tio träffar. Jag är rädd.