Frigg Dagbok Arkiv Förra Nästa Graviditetsdagbok Gästbok Kontakt (ta bort _ så kommer mailet fram) Vem är vem Favoriter Dagbok på nätet Dagbok direkt

19/12/2003 Begravning Idag begrovs Odens mormor. En stilla gudstjänst som hölls i en avsides belägen liten kyrka. Vi var elva personer som ville ta ett sista farväl. Prästen, en kvinna i min egen ålder, uppskattade att vi hade tagit ongen med oss. Själv kände jag en dubbelhet i det. Det finns en skönhet och enkelhet i att låta barnet vara med och faktiskt få se vart gammelmormor ska tillbringa sin sista vila. Samtidigt är hon allt för ung för att förstå vad det var som hände. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en Faders hjärta, giver ju åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. Mormor vart 91 år och hade levt ett långt liv och de senaste femton åren hade hon tillbringat med att sörja sin make, att vänta på att få följa efter honom. De flesta dagarna var långsamma och vi besökte henne aldrig ofta nog. Hon var en kvinna som, likt många andra i hennes generation, levde sitt liv genom dem hon höll kär. Så fick hon gå till sin egen sista vila. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Att sin dyra egendom bevara, denna omsorg har han lagt på sig. “Som din dag, så skall din kraft ock vara,” detta löfte gav han mig. Vi sjöng om en ros utsprungen, att ingen tryggare kan vara och sången som står i kursiv stil på sidan. Blott en dag, en av mina favoritpsalmer vilken inte bara är vacker utan också ligger väl för min röst. Det finns tröst i den psalmen. Tröst för mig. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land. När kistan stilla sänktes ner i graven grät vi. Inte tillsammans då Odens familj finner sorg något ytterst privat. Ensam med oss själva och kistan stod vi där, alla elva, och tog vårt egna enskilda farväl av en kvinna som påverkat våra liv på olika sätt och på olika nivåer. Jag hade velat lägga armen om hennes son. Men jag avstod. Jag önskar nu att jag inte gjort det. Prästen och diakonen började sjunga "Bred dina vida vingar" och för mig blev det änden på sorgen. Mormors liv är över. Hon kommer att saknas framöver. Mitt går vidare och så gör också världen. Bred dina vida vingar, O Jesu, över mig Och låt mig stilla vila I ve och väl hos dig. Bliv du min ro, min starkhet, Min visdom och mitt råd Och låt mig alla dagar Få leva av din nåd. Förlåt mig alla synder Och två mig i ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, En vilja ny och god. Tag i din vård och hägnad Oss alla, stora, små, Och låt i frid oss åter Till nattens vila gå. Lina Sandell-Berg